.
I wouldn't normally do this kind of thing, för att citera Pet Shop Boys...men utmaningen är ju USA efter 1950 och F 105 Thunderchief är ju en rackarns cool jetkärra, eller hur? Framför allt i trefärgskamouflage...de flög farliga låghöjdsuppdrag och förlusterna var skyhöga; tydligen enda amerikanska flygplanstypen som blivit tagen ur tjänst pga för höga förluster...så min Thunderchiefs hittillsvarande öden känns rätt så passande med tanke på detta:-)
Det är första gången jag bygger nåt från Trumpeter och vad jag har läst på nätet så verkar deras modeller överlag vara fina, men med en del funkiga detaljer. Helhetsintrycket ser bra ut. Kontoret ser bra och hyfsat korrekt ut. Men säg den knallpall som inte kan förbättras lite!
Kontoret färdiginrett! Dekaler för sidokonsolerna och instrumentbrädan är godkända för skalan, i mitt tycke. På bilder av F 105-kabiner så är det uppenbart att stolen är full av slangar å grejer så jag la till lite sånt, förutom bälten i masktejp som vanligt.
Här har jag fått ihop alla delarna och plötsligt ser det ut som en modell! En rätt lovande sådan, till på köpet. Det ojämna sjoket framför kontoret är ett tygsjok som jag fipplade ihop i Milliput (första gången jag använde detta, beileve it or not!).
Sen ägnade jag några timmar åt att spackla å slipa det lilla som behövde spacklas. Därefter återstod bara att återställa några panellinjer...och sen kom KRASCHEN! Jag tappade flygskapet på golvet, en vinge sprätte iväg vilket väl inte var så farligt...vad värre var att vikterna jag limmat fast i flygkroppen lossnade...så jag hade inget annat val än att bryta upp planet, ganska brutalt igen. Därefter såg projektet ut så här:
Det är nog första gången jag börjar en byggsession med en modell och slutar med en hög delar! Så då var frågan...ta nya tag, limma ihop igen eller slänga och göra nåt annat...? Vad tror ni?
Men hur har det då gått med Thunderchiefen...? Undrar antagligen ingen;-) Men jodå, den har likt en zombie återuppstått, redo att pröva vingarna på nya vådliga flygturer...
Eftersom en liten fjantdel på ovansidan av jetblåset försvann i kraschen fick jag en anledning att jobba lite mer med Milliput, mitt nya favoritmaterial...jag göt en ny del med en liknande, något större del från undersidan som förlaga! Blev faktiskt oväntat bra, tycker jag.
Lite vapen å sånt har det också blivit. På nätet ser jag att de beväpningsalternativ som erbjuds inte är fullt historiskt korrekta och att en standardbeväpning kräver lite modifikation. Men jag tycker det är tufft när de här är fullastade med raketer å grejer...
Å så här ser det ut nu. Tillbaka där vi var för några veckor sen.
Det har blivit lite fler detaljer i utrymmet under framrutan också, det är ju rätt synligt. Nu ska det målas, sen ska rutan på och gissningsvis ska det spacklas å slipas lite till. Sen blir det nog dags för målning på riktigt...men först kanske jag sticker emellan med ett annat projekt...:-)
Nån undrar kanske vad som hände sen med dunderklumpen...? I början av december såg det ut så här på byggbordet:
Mycket maskande för att få till det där trefärgskamouflaget...använde mig av häftmassa, funkade mycket bra och ger i mitt tycke precis lagom skarpa linjer för den här skalan.
Lite jobb med de där gula listerna runt kabinhuven. Dessutom är det förberett för dekaler med klarlack.
En del pill med detaljer. Det är en lite märklig byggsats, en del detaljer är väldigt välgjorda, andra väldigt grova, som landställsluckorna som är tjocka som plankor...men det fixar vi till ganska enkelt.
Vapenbalkar, bomber och granater...
Sen åkte dekaler på, och det blev en massa fix men det blev inga bilder eftersom arbetet gick i en rasande fart för att få till nåt presentabelt till januarimötet...
...och där hade historien kunnat sluta. Men jag kände att jag inte var riktigt klar så det fick bli en vända till på byggbordet.
Jag fipplade till en fallskärm till fallskärmslådan av milliput. Fun fact: remsorna som ska föreställa nåt slags sele som håller fast skärmen bildar ett peace-tecken...;-)
Däcken har plattats till och dämpats lite i svärtan, undersidan har smutsats ned lite.
Även vita dekaler dämpades lite i färgen med torrborstning av Humbrols 29 (en klassiker i sammanhanget!)
Å här är vi väl till slut klara. Är ganska nöjd. Blev lite för blank (hade jag sugit allt det matta ur den sidenmatta lacken??) och "chippningen" är rätt slarvig (det gick som sagt lite fort stundtals...). Å andra sidan har jag lärt mig otroligt mycket och testat en massa för första gången, så formkurvan är på uppåtgående:-)