Det har varit tyst ett tag från Ringgatans Skunkworks men det innebär (förstås) att vi jobbat och gnott på i hemlighet...;-)
Dekalerna tog rätt många timmar. De håller helt OK kvalitet men det var rätt många av dem, de var inte numrerade och instruktionerna om var de ska sitta är mer än lovligt vaga. Så bitvis får man gissa lite.
Dekalerna på de räfflade vingarna blev som väntat en pärs. USAF-dekalerna på höger vingsida gick överraskande snällt ned, men star and bar-märkena till vänster sida gick inte alls, de sprack upp i strimlor och var allmänt omöjliga att ha att göra med. Nåja, det finns ju av nån anledning dubbla uppsättningar stjärnor till modellen, jag får använda de andra, tänkte jag och skrapade bort märkena. I nästa stund insåg jag att de andra märkena var i annan storlek och saknade den vita kanten eftersom de var till en annan individ...krismöte i Skunkfabriken. Till slut beslöts att tillverka en mask och spraya en vit bakgrund till dekalen. Att klippa ut masken var överraskande enkelt, att få den att sitta rätt överraskande svårt. Men till slut kunde reservdekaler appliceras på vit bakgrund. De fungerade kanske något lite bättre än de ursprungliga dekalerna. Efter lite duttande med färg är resultatet godkänt tycker jag, om man inte tittar för nära.
Det har blivit lite jobb gjort på landningsställen också. De ska vara metallrena och SR 71 är ju gjord i titan som är mörkgrått, så jag använda Humbrols Gun metal. Inte helt nöjd med huvudställen, de känns lite leksaksmässiga. Däcken på SR 71 är täckta av aluminium för att klara hettan, på flera foton syns att de får en tydlig slitrand i mitten. Det ska på lite slangar och sånt också.
På foton av slitna SR 71:or syns att panellinjerna ofta blir markant gråa. Fattar inte riktigt varför de blir så (kanske metallfärgen som tittar fram?) men på en modell med upphöjda panellinjer är det ju tacksamt att få till den effekten med lite torrborstning.
Tror minsann att det börjar bli klart!