En del ja...men det har puttrat på ganska bra med det här bygget. Här har motorkåpan med etsade kylflänsar kommit på plats. Ganska pilligt, man måste räkna ut hur mycket av kåpan som ska sågas bort, sen måste de raka flänsarna böjas lite lagom och så ska man få dem på plats. Med superlim, som jag nästan hatar.
Mest slipjobb blev det runt huven, både rygg och sidor behövde byggas upp lite för att få det snyggt i bakkant.
J 22 hade ju nåt slags strömlinjeformade pluttar över akanmynningarna, och det ser astråkigt ut. Jag borrade ur stänger av varmdragen gjutstam (försiktigt!) och satte i snuttar av metallrör. Det ser väl ändå mycket fränare ut...?
Den individ jag tänkt mig att bygga (som ni alltså ser ovan är en J 22A) hade inte spinner och jag ville helst använda något annat än modellens simpla och ganska illa gjutna propeller. Valet föll på en propp från Airfix Devastator. Jag kortade bladen nån mm, vände på proppen och gjorde navet av en bit gjutstam och lite metalltråd.
Nu får det räcka med den här. Jag bröt loss landställen, kortade dem något och borrade nya hål för dem lite längre ut. Landställsskydden byggdes på med lite plastark. Nu ser det mycket bättre ut, Mustangen står med rätt tyngd. Det lönar sig trots allt att gneta med detaljer på det här sättet.
Bubbelhuven tog en hel del tid och svordomar att få till. Först försökte jag lite för länge göra nåt snyggt av byggsatsens huv - tunn och klar men det var den där detaljen att ramen, som ni kanske minns, var integrerad med flygkroppen. Alltså måste den delen som jag sågade loss sättas ihop med bubbeldelen i klarplast och efter ett tag gav jag upp. Det gick inte att få det snyggt. Reserven var en huv från en gammal Airfix-Mustang som blivit limkladdad. Jag sandade, slipade och polerade och byggde på lite med plastark så att den fick hyfsat rätt form. Och nu vet jag hur man polerar klarplast. Bara en sån sak!
Efter ytterligare lite pill med detaljer, t.ex ett landningsljus på undersidan och scratchbygge av en pitotmojäng så fick det vara bra. Bortsett från dekalerna som jag hade stora problem med och slitet med kabinhuven så var det ett nöjsamt bygge med OK resultat och som ledde till flera lärdomar. Men jag är nästan mest nöjd med den där gula stolskudden...
Otroligt att det gått så lång tid sedan sista uppdateringen på juldagen...men jag har inte varit overksam. Tanken var att den här modellen skulle bli klar till årsslutet eller åtminstone till trettonhelgen eller åtminstone innan jag gick tillbaka till jobbet, men men...det finns ju alltid de där smådetaljerna som hänger efter. Och modellens begränsningar visade sig efter hand. Nåväl, lite bilder på målningen: tanken med det här projektet var från början mest att testa lite olika varianter av silverfärg. Först maskades flygkroppen av och vingarna prisades med grått och målades med Tamiyas bare-metal silver. Sedan maskades vingarna av och flygkroppen målades med Tamiyas silver leaf. Eftersom det blev nödvändigt med lite slipning kompletterades sedan med lite olika blandningar av silver och aluminium. Fenan penselmålades till sist med Humbrols 56.
Kronmärken togs från ett gammalt Flying Colors-ark. Här nånstans insåg jag att dörrmattan på vänster vinge inte fanns med som dekal. Bara att maska och måla på lite svart.
Propellern som det behövdes en hel del pill med. De där eleganta Hamilton-dekalerna fanns med i Hobby Boss-satsen; jag lyckades sumpa en. Nåväl, det propellerbladet får väl bli lite extra slitet...
När allt var nästan färdigt, efter en hel del arbete fr a med vindrutan, så kändes det som att landställen var för långa. Dessutom satt de för tätt och landställsskydden hade fel form. Så J 26:an får stå nästan helt färdig ett litet tag till...
Bara en fjuppdatering för att visa att det hänt nåt ändå! Instrumentbrädan är ändrad för att se ut lite mer som förlagan. Stolen är helt scratchbyggd (stolen som satt i P 51 D ser ju lite ut som en fällstol och var ganska enkel att efterapa). Stängerna på sidan av stolen fick flyttas in lite eftersom stolen inte skulle rymmas i förarkorgen annars.
OK, då drar vi streck här…det blev inte så många bilder på slutet, det brukar bli så när jag tröttnar och bara vill jobba klart. Men i alla fall:
Först lite oljeslask. Eftersom jag tyckte modellen blivit lite för mörk testade jag först med lite ljusare slask på panelytorna, sedan i vanlig ordning mörkare kladd för att lyfta fram gravyrerna. Svårt att få nåt att fästa i de här superfina gravyrerna, men lite mer liv blir det.
Dekalarket är fint och ambitiöst men det känns som att det är nedskalat från 1/48 eftersom många av de småttiga texterna är oläsliga, eller bara små svarta punkter. Man får gissa sig till lite vilka som ska användas också.
Individen ja - den ska vara från F 4 i början av 70-talet, dayglo-markeringarna var borttagna men man ser var de varit eftersom färgen där inte blektes lika mycket som resten av planet. Det bästa sättet att simulera denna effekt är förstås att skära masker i samma mönster som dayglo-märkningen och sedan spraya med mörkare färg men det är ju TRÅKIGT. Dessutom är det intressantare att fuska. Så jag tänkte jag skulle dra på dayglo-dekalerna och sedan måla över dem för hand med mörkare färg. Försök på ett testobjekt med överblivna dayglo-rutor (det finns med några extra) såg lovande ut men slutresultatet blev inte så bra, i alla fall inte direkt. Det var svårare än väntat att få till en konsistent färgnyans som både täckte och som var tillräckligt mörk för att skapa kontrast. Dessutom ser det mer ut som om dayglo.markeringarna är övermålade eftersom, tja, det är ju det som är fallet. Men men, det får duga.
Efter dekalerna täckte jag först hela skapelsen med Tamiyas halvmatta lack och sedan ett lager Humbrol 135 för att matta ned lite till, av någon anledning får jag inte Tamiyas lack så matt som jag vill ha den. Det blev inte riktigt bra den här gången heller, ytan blev lite skorvig - jag måste ha slarvat med något lager. Efter lite polering med 1500 grit-sandpapper och lite mer lack ser det lite bättre ut. Men jag tar gärna emot era tips på halvmatt finish!
Efter dekaler, diverse lackexperiment, av/ommaskning av huv och målning av densamma återstår så bara ett smått ändlöst pill med diverse detaljer som motor, landställ och små fenor som ska sticka ut överallt. Även i fråga om de sistnämnda är det lite osäkert vilka som egentligen ska användas till J 32B och ritningen är inte till värst stor hjälp. En fin bild på nosen av en J 32 B visar en pytteliten fena bakom den större (som faktiskt finns med i satsen men slängdes i hasten…). Som brukligt så tappades en fena bort under bygget så båda fenorna under nosen fick scratchbyggas.
Här blev det också en del arbete med strålkastarna som satt på två ganska fula stänger som skulle sättas fast längst fram i hjulschaktet. Vad jag kan se tycker jag snarare de ser ut att sitta på insidan av landställsluckorna och det ser i vilket fall snyggare ut. Lamporna borrades ur något och fylldes med lite kristal kleer.
Den enda beväpning som följer med satsen är två stycken Sidewinders (och ganska illa gjutna är de också) så jag kostade på mig två raketpoddar från Maestro. Det blev ett pitotrör från sagda leverantör också när vi ändå höll på (har förresten ett över, säg till om nån vill ha!).
Jag är lite kluven till Tarangus J 32 B. Å ena sidan är modellen bitvis ganska illa gjuten, med flera riktigt fula utstötarmärken på dåliga ställen, passformarna är tveksamma och man måste stundtals gissa sig till exakt hur allt ska sitta ihop. Å andra sidan är det inget som inte en någorlunda van byggare klarar av. Vill man bygga en lättbyggd Lansen som ändå ser helt OK ut är ju Hellers gamla trotjänare ganska enkel att få tag i, vill man ha en bättre och är beredd att lägga ned mer jobb kan man med fördel välja den här. Jag kan tycka att man för det aktningsvärda priset kunde ha fått med en gjutstam med lite vapen också. Men på det hela taget får den godkänt - Tarangus ska ha en eloge för att de ändå satsar på de här modellerna, marknaden kan ju inte vara så stor.
Men med allt detta sagt - törs man hoppas på en B 18…? Eller kanske en J 22…?
Det har målats en del den gångna veckan. Den där "grön 325" tycks vara en svårfångad nyans när man försöker researcha den, men jag tror stenhårt på "nära nog" när det gäller målning (jag är färgblind). I instruktionerna anges Tamiya XF 61 som motsvarighet vilket dock tycks mig obegripligt då det är en mörkt grön (och för mina ögon inte ett dugg olivgrön)...
Efter en förskuggning (jag förskuggar alltid, även om det inte syns så är det bra träning!) testade jag istället XF 62 Olive drab. Vilket jag inte skulle ha gjort, det stackars planet såg ut som jag doppat det i blockchoklad. Vilket ju iofs är trevligt så här i juletid men inte vad vi var ute efter just denna gång. Testade istället med XF 58 Olive green vilket genast såg mycket bättre ut. Jag lättade upp den med en del ljusgrått för att det skulle se blekt ut. Efter en första målning blandade jag i mer ljusgrått och målade lite paneler för att få till lite variation i färgen. Det såg på det hela taget godkänt ut.
Sedan var det dags för alu-färg på vingarnas framkanter och under bakkroppen. Det hade förstås varit enklare att ta detta först, innan grönfärgen, men jag tycker alu-färg fäster så dåligt att jag inte ville maska den mer än nödvändigt. Jag maskade av de gröna ytorna ordentligt, tyckte jag. Men fick ändå overspray överallt.
Nu fick jag å andra sidan skäl att jobba lite mer med grönfärgen och få till lite mer variation. Först ett lager outspädd XF 58 längs med panellinjerna, sedan återigen uppljusad färg på ytorna däremellan. Det syns inte så tydligt på bilden men jag tycker att resultatet blev OK. Tycker en ganska diskret effekt passar bra eftersom de J32:or jag sett på bild är väderbitna men inte tokslitna. Nu: klarlack och dekaler!
Det har gått enerverande långsamt de här två sista veckorna har det känts som, eftersom det varit ett tidskrävande pill med att spackla, slipa och polera...
När grovjobbet var gjort var det dags för lite utstickande småbitar, som till exempel några luftintag. Som också borrades ur lite.
Blinkers å kanoner är bra att ha har jag för mig.
När allt var slipat och primat så var tanken att klämma på huven provisoriskt för att kunna börja måla, sedan skulle jag ta av huven igen och göra klart kabinen. Det visade sig då att huven passade så pass dåligt att det skulle behövas en del spackel där också.
Så det var lika bra att snäppa bort huven och möblera för att få allt klart innan målning.
Nytt försök med kabinhuven. Nu ska vi förhoppningsvis vara redo att sätta lite färg på tillvaron!
.jpg){kind=link}