Drygt två veckor till har gått och spenderats mest med att maska och måla och maska och måla femti nyanser av grått...vilket jag ärligt talat tycker är rätt trist. Men nu är det gjort!
Det fösta man gör efter primern har torkat är att konstatera att det behövs lite mer spackel här och var. Så är det sen gammalt. Man spacklar, slipar och polerar tills allt blänker.
Sen blir det preshade! Av vilket väldigt lite kommer att synas i slutändan, men man gör det i alla fall. Om inte annat är det bra träning.
Målning! Och då är ju utmaningen att bryta upp det jämngråa. I AoH 6:2019 finns lägligt nog en artikel om ett bygge av ICMs Mig 25 RBT och där finns tipset att spruta färg genom en mask av scotch-brite för att få till en ojämn yta. Kul!
Här har resultatet dämpats med lite mer av grundnyansen och jag är väl lite halvnöjd, tycker modellen ser ut som marmor. Men jag nöjer mig med en subtil effekt, det ska ju på oljeslask också. Dessutom ska det här bli en maskin från 1984 som gissningsvis inte såg så väldigt sjavig ut. Och så har vi börjat måla nosen också.
Mera mask...
Här är alla gråa fält färdiga. Tanken är målad med en blandning av Humbrol 11 och 56 (det går faktiskt att spruta Humbrol men jag ska se till att samla på mig fler Tamiya-färger, det är en enklare väg till ett lugnt modellbyggarliv utan frustrationsutbrott...
Det är svårt att få till de där metallnyanserna på utblåsen. Här är de målade med Tamiyas Gun metal och Field grey i olika blandningar och sedan torrborstade med en blandning av field grey och mörkgrått för att dämpa ned metallblänket.
La på lite ljusare nyanser på nosen för att få större kontraster mellan de mörkare gråa fälten och för att det inte skulle se så nymålat ut.
Akterpartiet målat i olika metallnyanser.
Nu vidare mot klarlack, dekaler mm...