.
Jaha, semestern är över och verkligheten tar vid igen. Så om man skulle dra igång en nya byggtråd...?
Ska man nu bygga något med jetmotorer så är ju Mig-25 helt vansinnigt tuff. Det har en attityd som signalerar att det går något rent ini-e fort...och nu har ju ICM släppt ett antal Mig:ar i 1/72 så det verkade som en bra idé att bygga en. Alldeles grå ska den bli, ska bli skönt med något monokromt efter det eviga maskandet på de amerikanska Vietnamkärrorna i vintras...!
Första intrycket är att det är så mycket delar att man blir yr, framför allt om man som jag är van vid enkla små vk2-jaktplan. Det är bara att ta mod till sig och börja i nån ända...
Normalt skulle jag ju börjat med att fippla ihop förargropen och sen sätta ihop så många delar som möjligt, för att få till nåt som liknar ett flygplan. ICM vill ha ett annat arbetssätt, bland annat instrueras byggaren att sätta ihop landställen i hjulstugorna innan man sätter ihop själva planet. Efter att funderat och torrpassat lite delar kommer jag fram till att det ligger nåt i det där, hjulstugorna är smala och djupa och det är rätt komplexa grejor som ska ned där. Så då får man väl börja med landställen då, de ska ju ändå göras nån gång. Här är de gråmålade och så har jag geggat med lite oljevask, för att få lite liv i plasten.
Hjulstugorna och annat inkråm ska målas i "stål", vad nu det kan innebära. Efter lite experimenterande tyckte jag att silverförg (Tamiyas bare metal silver från skakdosa) täckt med generöst med oljegegg ser vettigt ut.
Jetkannor mm ska enligt ICM målas i "titanium gold" och det låter ju coolt men vad jag kan se på bilder så ska det snarare vara mörkgrönt. Här har jag använt Humbrols 117 med lite tillsats av 91. Efter oljevask har jag borstat med en ohelig blandning av gun metal, grönt, rött och dark earth.
Och ja, så har det blivit en förargrop också. Som ska byggas ihop av diverse disparata delar. Älskar verkligen den där turkosa färgen!
Sådär, då tror jag faktiskt att allt är klart så vi kan börja bygga...!
Det har gått ganska långsamt några veckor, det var många bitar som skulle sättas ihop, vilket ju alltid är extra spännande när instruktionerna är aningen vaga och man inte riktigt vet exakt hur det ska se ut i alla vinklar och vrår...! Men nu har det nog blivit nåt.
De första trevande stegen.
Här ser det mest ut som nån slags insekt...
...men här börjar det likna något slags flygplan ändå.
Och här är allt ihopsatt till slut. Jag konstaterade ju tidigare att det nog var bäst att följa instruktionerna och sätta dit landställen först, men när sen flygkroppen skulle ihop visade det sig att det inte alls var bäst att göra som det stod...flera recensioner (bland annat den i AoH som låg på byggbordet) tipsade om att sätta ihop flygkroppen på ett helt annat sätt än instruktionerna. Hur man än gör tror jag man måste fippla en del för att få ihop det här.
Flera recensenter är översvallande positiva till passformen och ja, den är bitvis mycket bra men inte perfekt. Det blev en del rätt svårspacklade glipor här och var, fast det kanske bara jag som är kass på att bygga - jag är ju van vid enkla ww2-jaktplan och flygkropp/flygkropp/vinge/vinge/KLART så det här var helt klart en ny nivå...
Men nu är i alla fall allt ihopsatt, spacklat, slipat, polerat och färdigt för primer!
Drygt två veckor till har gått och spenderats mest med att maska och måla och maska och måla femti nyanser av grått...vilket jag ärligt talat tycker är rätt trist. Men nu är det gjort!
Det fösta man gör efter primern har torkat är att konstatera att det behövs lite mer spackel här och var. Så är det sen gammalt. Man spacklar, slipar och polerar tills allt blänker.
Sen blir det preshade! Av vilket väldigt lite kommer att synas i slutändan, men man gör det i alla fall. Om inte annat är det bra träning.
Målning! Och då är ju utmaningen att bryta upp det jämngråa. I AoH 6:2019 finns lägligt nog en artikel om ett bygge av ICMs Mig 25 RBT och där finns tipset att spruta färg genom en mask av scotch-brite för att få till en ojämn yta. Kul!
Här har resultatet dämpats med lite mer av grundnyansen och jag är väl lite halvnöjd, tycker modellen ser ut som marmor. Men jag nöjer mig med en subtil effekt, det ska ju på oljeslask också. Dessutom ska det här bli en maskin från 1984 som gissningsvis inte såg så väldigt sjavig ut. Och så har vi börjat måla nosen också.
Mera mask...
Här är alla gråa fält färdiga. Tanken är målad med en blandning av Humbrol 11 och 56 (det går faktiskt att spruta Humbrol men jag ska se till att samla på mig fler Tamiya-färger, det är en enklare väg till ett lugnt modellbyggarliv utan frustrationsutbrott...
Det är svårt att få till de där metallnyanserna på utblåsen. Här är de målade med Tamiyas Gun metal och Field grey i olika blandningar och sedan torrborstade med en blandning av field grey och mörkgrått för att dämpa ned metallblänket.
La på lite ljusare nyanser på nosen för att få större kontraster mellan de mörkare gråa fälten och för att det inte skulle se så nymålat ut.
Akterpartiet målat i olika metallnyanser.
Nu vidare mot klarlack, dekaler mm...
Jaha, så var vi klara då. Vi tar väl de olika byggstegen i tur och ordning.
Dekaler fanns det cirka 5000 st. De flesta av de pluttiga texterna är oläsliga men de är viktiga för helhetsintrycket på den här ändå ganska ljusa maskinen, så det var bara att sätta igång. ICMs dekaler är tunna och hugger bra, men måste behandlas med viss försiktighet - det blev en del hundöron på vägen. Men jag sumpade bara någon enstaka.
I fråga om oljevask bestämde jag mig för att more is more. Det blev kanske en liten aning för mycket ändå. Men bara kanske. De alu-målade delarna av undersidan blev onödigt spännande här. Jag väntade lite för länge med att gnugga bort vasken så den hann sätta sig för hårt, och när jag skulle gnugga bort den så började färgen släppa. Lite extra färggduttande, lite mer oljevask, lite mera färgsläpp...till slut blev det acceptabelt, det ser faktiskt värre ut på bilden. Dessutom så döljer den där enorma tanken rätt mycket. Och det är ju trots allt en undersida, eller hur...?
Vindrutan blev lite oväntat knepig att få till. När den där grejen som täcker instrumentbrädan är på plats bildas ett spår där man ska trycka ned rutan och hur i hela friden fixar man det utan att det trycks upp lim på insidan av rutan? Efter några olika försök klämde jag den bara på plats och fäste genom att dutta på lite utspätt vitlim i skarvarna.
Det är nästan komiskt hur man ofelbart lyckas göra just de där missarna man anstränger sig för att undvika. Här lyckades jag till exempel på något sätt kladda på alla tre panelerna. Efter en stunds tappert svärande samt slipande med olika våtslippapper och gnuggande med tops så syns det inte allt för mycket, huven är bara lite mer högglansig än vindrutan. Man får tänka att det är lite imma på insidan eller nåt. Men om någon har något tips om hur man får till den där extra högglansen efter att ha polerat en klarplastdel så tar jag gärna emot det!
Vid slutmonteringen, som gick ganska fort eftersom landställen redan är på plats, kom biblioteket till nytta. Pricken över i:et blev lite försiktiga streck i ljusgrått på nosen för att få den svarta panelen att se lite mer sliten ut.
Och så blev det. På det hela taget är jag väldigt nöjd, somliga saker hade kunnat bli bättre, det mesta tog lite för lång tid, men å andra sidan också det svåraste bygget på länge. Nu: mot nya höjder...!
