OK, då drar vi streck här…det blev inte så många bilder på slutet, det brukar bli så när jag tröttnar och bara vill jobba klart. Men i alla fall:
Först lite oljeslask. Eftersom jag tyckte modellen blivit lite för mörk testade jag först med lite ljusare slask på panelytorna, sedan i vanlig ordning mörkare kladd för att lyfta fram gravyrerna. Svårt att få nåt att fästa i de här superfina gravyrerna, men lite mer liv blir det.
Dekalarket är fint och ambitiöst men det känns som att det är nedskalat från 1/48 eftersom många av de småttiga texterna är oläsliga, eller bara små svarta punkter. Man får gissa sig till lite vilka som ska användas också.
Individen ja - den ska vara från F 4 i början av 70-talet, dayglo-markeringarna var borttagna men man ser var de varit eftersom färgen där inte blektes lika mycket som resten av planet. Det bästa sättet att simulera denna effekt är förstås att skära masker i samma mönster som dayglo-märkningen och sedan spraya med mörkare färg men det är ju TRÅKIGT. Dessutom är det intressantare att fuska. Så jag tänkte jag skulle dra på dayglo-dekalerna och sedan måla över dem för hand med mörkare färg. Försök på ett testobjekt med överblivna dayglo-rutor (det finns med några extra) såg lovande ut men slutresultatet blev inte så bra, i alla fall inte direkt. Det var svårare än väntat att få till en konsistent färgnyans som både täckte och som var tillräckligt mörk för att skapa kontrast. Dessutom ser det mer ut som om dayglo.markeringarna är övermålade eftersom, tja, det är ju det som är fallet. Men men, det får duga.
Efter dekalerna täckte jag först hela skapelsen med Tamiyas halvmatta lack och sedan ett lager Humbrol 135 för att matta ned lite till, av någon anledning får jag inte Tamiyas lack så matt som jag vill ha den. Det blev inte riktigt bra den här gången heller, ytan blev lite skorvig - jag måste ha slarvat med något lager. Efter lite polering med 1500 grit-sandpapper och lite mer lack ser det lite bättre ut. Men jag tar gärna emot era tips på halvmatt finish!
Efter dekaler, diverse lackexperiment, av/ommaskning av huv och målning av densamma återstår så bara ett smått ändlöst pill med diverse detaljer som motor, landställ och små fenor som ska sticka ut överallt. Även i fråga om de sistnämnda är det lite osäkert vilka som egentligen ska användas till J 32B och ritningen är inte till värst stor hjälp. En fin bild på nosen av en J 32 B visar en pytteliten fena bakom den större (som faktiskt finns med i satsen men slängdes i hasten…). Som brukligt så tappades en fena bort under bygget så båda fenorna under nosen fick scratchbyggas.
Här blev det också en del arbete med strålkastarna som satt på två ganska fula stänger som skulle sättas fast längst fram i hjulschaktet. Vad jag kan se tycker jag snarare de ser ut att sitta på insidan av landställsluckorna och det ser i vilket fall snyggare ut. Lamporna borrades ur något och fylldes med lite kristal kleer.
Den enda beväpning som följer med satsen är två stycken Sidewinders (och ganska illa gjutna är de också) så jag kostade på mig två raketpoddar från Maestro. Det blev ett pitotrör från sagda leverantör också när vi ändå höll på (har förresten ett över, säg till om nån vill ha!).
Jag är lite kluven till Tarangus J 32 B. Å ena sidan är modellen bitvis ganska illa gjuten, med flera riktigt fula utstötarmärken på dåliga ställen, passformarna är tveksamma och man måste stundtals gissa sig till exakt hur allt ska sitta ihop. Å andra sidan är det inget som inte en någorlunda van byggare klarar av. Vill man bygga en lättbyggd Lansen som ändå ser helt OK ut är ju Hellers gamla trotjänare ganska enkel att få tag i, vill man ha en bättre och är beredd att lägga ned mer jobb kan man med fördel välja den här. Jag kan tycka att man för det aktningsvärda priset kunde ha fått med en gjutstam med lite vapen också. Men på det hela taget får den godkänt - Tarangus ska ha en eloge för att de ändå satsar på de här modellerna, marknaden kan ju inte vara så stor.
Men med allt detta sagt - törs man hoppas på en B 18…? Eller kanske en J 22…?
.jpg){kind=link}