.
Jamän, ett till kalla kriget-bygge ska vi väl hinna med under hösten...? Jag har alltid tyckt att Lansen är det snyggaste svenska jetplanet och när nu Tarangus gett ut en J 32 B i The one true scale så får man ju ta sitt ansvar och bidra till omsättningen, eller hur?
Boxkonst. Som ni ser införskaffade jag även lite fotoets från Maestro. Setet med invärtes detaljer bestämde jag mig efter att ha funderat fram och tillbaka för att inte använda, det är ju framtaget för Heller-modellen och för att få inredningen att passa så skulle man vara tvungen att slipa ned en del detaljer på Tarangus-modellen och det ville jag inte. Och de där märkliga utstickande luftbromsarna kände jag mig inte ambitiös nog att ta tag i. Vi får se hur det blir med stegen, det beror väl på om kabinen blir så bra att det funkar med öppen huv.
Detaljeringen är väl OK eller åtminstone betydligt bättre och mer korrekt än Hellers gamla klassiker. Inspirerad av Johan Elvins episka bygge så kan jag ändå inte låta bli att pilla dit lite extra detaljer - utmaningen i den här skalan är alltid att bestämma vilken nivå man ska lägga sig på så att det ser "rätt" ut.
Så här ser det ut när allt är målat. Lansen tycks ha varit målad i nån slags gröngrå färg invändigt, jag tyckte att Humbrols 240 RLM 02 låg tillräckligt nära.
Knallstolarna nästan klara
Tarangus modell gjuts av Special Hobby har jag för mig, det är i alla fall omisskännlig kortseriekänsla. Vilket jag iofs känner mig ganska bekväm med - allting måste provpassas, slipas och fixas för att sitta ihop som det ska och man får bygga steg för steg. Men nu har jag fått ihop nåt som liknar ett flygetyg i alla fall.
Jag har inte riktigt samma ambitionsnivå som med Mig-25:an här känner jag. Men något ska det väl kunna bli av det!
Det har gått enerverande långsamt de här två sista veckorna har det känts som, eftersom det varit ett tidskrävande pill med att spackla, slipa och polera...
När grovjobbet var gjort var det dags för lite utstickande småbitar, som till exempel några luftintag. Som också borrades ur lite.
Blinkers å kanoner är bra att ha har jag för mig.
När allt var slipat och primat så var tanken att klämma på huven provisoriskt för att kunna börja måla, sedan skulle jag ta av huven igen och göra klart kabinen. Det visade sig då att huven passade så pass dåligt att det skulle behövas en del spackel där också.
Så det var lika bra att snäppa bort huven och möblera för att få allt klart innan målning.
Nytt försök med kabinhuven. Nu ska vi förhoppningsvis vara redo att sätta lite färg på tillvaron!
Det har målats en del den gångna veckan. Den där "grön 325" tycks vara en svårfångad nyans när man försöker researcha den, men jag tror stenhårt på "nära nog" när det gäller målning (jag är färgblind). I instruktionerna anges Tamiya XF 61 som motsvarighet vilket dock tycks mig obegripligt då det är en mörkt grön (och för mina ögon inte ett dugg olivgrön)...
Efter en förskuggning (jag förskuggar alltid, även om det inte syns så är det bra träning!) testade jag istället XF 62 Olive drab. Vilket jag inte skulle ha gjort, det stackars planet såg ut som jag doppat det i blockchoklad. Vilket ju iofs är trevligt så här i juletid men inte vad vi var ute efter just denna gång. Testade istället med XF 58 Olive green vilket genast såg mycket bättre ut. Jag lättade upp den med en del ljusgrått för att det skulle se blekt ut. Efter en första målning blandade jag i mer ljusgrått och målade lite paneler för att få till lite variation i färgen. Det såg på det hela taget godkänt ut.
Sedan var det dags för alu-färg på vingarnas framkanter och under bakkroppen. Det hade förstås varit enklare att ta detta först, innan grönfärgen, men jag tycker alu-färg fäster så dåligt att jag inte ville maska den mer än nödvändigt. Jag maskade av de gröna ytorna ordentligt, tyckte jag. Men fick ändå overspray överallt.
Nu fick jag å andra sidan skäl att jobba lite mer med grönfärgen och få till lite mer variation. Först ett lager outspädd XF 58 längs med panellinjerna, sedan återigen uppljusad färg på ytorna däremellan. Det syns inte så tydligt på bilden men jag tycker att resultatet blev OK. Tycker en ganska diskret effekt passar bra eftersom de J32:or jag sett på bild är väderbitna men inte tokslitna. Nu: klarlack och dekaler!
OK, då drar vi streck här…det blev inte så många bilder på slutet, det brukar bli så när jag tröttnar och bara vill jobba klart. Men i alla fall:
Först lite oljeslask. Eftersom jag tyckte modellen blivit lite för mörk testade jag först med lite ljusare slask på panelytorna, sedan i vanlig ordning mörkare kladd för att lyfta fram gravyrerna. Svårt att få nåt att fästa i de här superfina gravyrerna, men lite mer liv blir det.
Dekalarket är fint och ambitiöst men det känns som att det är nedskalat från 1/48 eftersom många av de småttiga texterna är oläsliga, eller bara små svarta punkter. Man får gissa sig till lite vilka som ska användas också.
Individen ja - den ska vara från F 4 i början av 70-talet, dayglo-markeringarna var borttagna men man ser var de varit eftersom färgen där inte blektes lika mycket som resten av planet. Det bästa sättet att simulera denna effekt är förstås att skära masker i samma mönster som dayglo-märkningen och sedan spraya med mörkare färg men det är ju TRÅKIGT. Dessutom är det intressantare att fuska. Så jag tänkte jag skulle dra på dayglo-dekalerna och sedan måla över dem för hand med mörkare färg. Försök på ett testobjekt med överblivna dayglo-rutor (det finns med några extra) såg lovande ut men slutresultatet blev inte så bra, i alla fall inte direkt. Det var svårare än väntat att få till en konsistent färgnyans som både täckte och som var tillräckligt mörk för att skapa kontrast. Dessutom ser det mer ut som om dayglo.markeringarna är övermålade eftersom, tja, det är ju det som är fallet. Men men, det får duga.
Efter dekalerna täckte jag först hela skapelsen med Tamiyas halvmatta lack och sedan ett lager Humbrol 135 för att matta ned lite till, av någon anledning får jag inte Tamiyas lack så matt som jag vill ha den. Det blev inte riktigt bra den här gången heller, ytan blev lite skorvig - jag måste ha slarvat med något lager. Efter lite polering med 1500 grit-sandpapper och lite mer lack ser det lite bättre ut. Men jag tar gärna emot era tips på halvmatt finish!
Efter dekaler, diverse lackexperiment, av/ommaskning av huv och målning av densamma återstår så bara ett smått ändlöst pill med diverse detaljer som motor, landställ och små fenor som ska sticka ut överallt. Även i fråga om de sistnämnda är det lite osäkert vilka som egentligen ska användas till J 32B och ritningen är inte till värst stor hjälp. En fin bild på nosen av en J 32 B visar en pytteliten fena bakom den större (som faktiskt finns med i satsen men slängdes i hasten…). Som brukligt så tappades en fena bort under bygget så båda fenorna under nosen fick scratchbyggas.
Här blev det också en del arbete med strålkastarna som satt på två ganska fula stänger som skulle sättas fast längst fram i hjulschaktet. Vad jag kan se tycker jag snarare de ser ut att sitta på insidan av landställsluckorna och det ser i vilket fall snyggare ut. Lamporna borrades ur något och fylldes med lite kristal kleer.
Den enda beväpning som följer med satsen är två stycken Sidewinders (och ganska illa gjutna är de också) så jag kostade på mig två raketpoddar från Maestro. Det blev ett pitotrör från sagda leverantör också när vi ändå höll på (har förresten ett över, säg till om nån vill ha!).
Jag är lite kluven till Tarangus J 32 B. Å ena sidan är modellen bitvis ganska illa gjuten, med flera riktigt fula utstötarmärken på dåliga ställen, passformarna är tveksamma och man måste stundtals gissa sig till exakt hur allt ska sitta ihop. Å andra sidan är det inget som inte en någorlunda van byggare klarar av. Vill man bygga en lättbyggd Lansen som ändå ser helt OK ut är ju Hellers gamla trotjänare ganska enkel att få tag i, vill man ha en bättre och är beredd att lägga ned mer jobb kan man med fördel välja den här. Jag kan tycka att man för det aktningsvärda priset kunde ha fått med en gjutstam med lite vapen också. Men på det hela taget får den godkänt - Tarangus ska ha en eloge för att de ändå satsar på de här modellerna, marknaden kan ju inte vara så stor.
Men med allt detta sagt - törs man hoppas på en B 18…? Eller kanske en J 22…?
.jpg){kind=link}