Och så, lagom till påsk, var det fullbordat - passande nog. Varvid byggaren tog ut det fullbordade verket på balkongen när solen passade på att titta fram för att ta lite bilder.
Det som återstod sedan sist var en massa saker som sticker ut ja. Framför allt diverse antenner och spröt som Revell missat men som Little Miss Mischief var utrustad med (de här sena B 17 G-maskinerna har ju grejer som sticker ut överallt). Så en del fick scratchbyggas med plast och några bitar gitarrsträng. Den här märkliga böjda antennen ovanpå nosen fanns förvisso med i satsen men såg lite väl simpel ut så den ersattes med ett hembygge (hoppas det funkade...!).
Det här är helt klart det mest komplexa bygge jag någonsin gjort och jag är väl nöjd med det mesta, framför allt motorerna. Tycker jag fick till nedsmutsning och motordelar som jag ville. Mindre nöjd är jag med klarplastdelarna, hur jag än bar mig åt känns det som att färg letat sig in under maskningen och som att slipdamm lagt sig på insidan. Nåja, vi säger väl att det är imma...
Revells B 17 G är en märklig hybrid, väldigt bra i vissa avseenden, sämre i andra. Mest irriterande är att vissa delar som behövs inte finns med, som till exempel det det platta taket som Little Miss Mischief har istället för navigatörens glasbubbla ovanpå nosen. En annan sak som bara är märklig är att den modell som finns med på bild på kartongsidan inte är möjlig att bygga med de delar som finns med i satsen.
Utan att ha byggt den så tror jag att Airfix nya BB 17 G är några snäpp bättre. Men den verkar å andra sidan ha ett väldigt tråkigt dekalark. Och man kan inte bygga Little Miss Mischief, den flygande skrothögen. Jag gillar den!
Nu vidare på nya äventyr. Limma lugnt!
