Och så tänker man plötsligt att "näe, nu får det duga". Efter lite sista fix med huvarna och några strategiskt utplacerade prickar silverfärg, är modellen klar...!
Jag är på det hela taget väldigt nöjd med resultatet. Jag kan inte minnas när jag byggde något som inte var vk2-relaterat sist men det är otroligt lärorikt att krypa ut ur den egna komfortzonen, och det här projektet gav mig möjlighet att pröva nya grejer mest hela tiden. Det kan också vara kul att ägna sig åt en förebild man inte "kan" lika bra, man kan lägga ribban lite lägre och koncentrera sig på att helt enkelt ha kul. Och det är väl det som är poängen, eller? Nu får koltrasten flyga sin väg, nya projekt väntar!
"...take these broken wings and learn to fly: all your life, you were only waiting for this moment to arrive" (The Beatles: Blackbird)