.
Hm, vad har vi här då? Nån som läser Life i ett kontor för två...vad kan det bli av detta?
Du är på rätt spår! Det som är lite sneaky är dock att det här kontoret inte har krutpallar eftersom de var monterade i en ytterst märklig räddningskapsel...
...en F-111 ska det bli hursomhelst! Det är Italeris gamla modell som ursprungligen salufördes av AMT, nån gång på 80-talet vad jag vet. Det blir den tredje Aardvarken jag byggt hittills. Den första var Hellers gamla, den förbigår vi med tystnad. Den andra var Hasegawas som ju är riktigt fin, ett eller två snäpp vassare än den här ärligt talat, men den är svårare att få tag i. Och jag har ju en gammal klockarkärlek till Italeri...
Hasegawas är klart bättre som sagt, fast den här satsen är väl inte direkt dålig. Åtminstone är första intrycket rätt bra. Flygkroppen är osedvanligt knöligt konstruerad, först ska man i vanlig ordning sätta ihop framdelen, sedan bakdelen, men däremellan ska bombrummet byggas ihop separat av tre paneler. Som väntat var passformen inte vidare bra här.
Klart sämst var, oväntat nog, stjärtstruten mellan utblåsen, om den limmas dit som det är tänkt kommer den att sitta helt fel. Det löstes med lite plastark, en del spacklande och rätt mycket slipande.
Här har allt hursomhelst blivit ihopsatt och fått något slags form. Jag sågade ut urtag i vingarna för att kunna sätta i dem sist, det underlättar målningen en hel del.
Luftintagen får lite färg, så de kan göras klart och tejpas för till målningen.
Och här har allt blivit primat. Eftersom undersidorna ju ska vara svarta är vingarna även primade med svart. Så blir det dags att dra igång kompressor och färgspruta...
Målning och maskning ja. Det underlättar en del om man moddar vingarnas infästning så de kan sättas dit i efterhand.
<br/><br/>
<br/><br/>
<br/><br/>
<br/><br/>
Huven bjöd på oväntade svårigheter. Det behövdes en hel del slipning i nederkanten för att få till en snygg skarv. Visst älskar vi när det händer?
Till skillnad från den nästan lite plottriga Thunderchiefen så har F-111:an sparsamt med gravyrer så jag tänkte det kunde behövas lite vask i olika nyanser i panellinjerna för att få liv i ytorna. Dessutom har luckor och skarvar markerats med blyertspenna och det är förberett för dekaler med klarlack.
F-111:ans huvudlandställ är en ganska komplex sak som det tar ett tag att begripa sig på. Fortfarande inte säker på att jag satte ihop allt rätt men det får duga så här.
Jetkannorna målade och borstade i olika nyanser av silver, kanonmetall och svart.
Stabilisatorerna var försedda med raka tappar för att sättas i horisontellt. Jag ville kunna sätta dit dem med lite lutning för att göra det mer intressant och fick lov att modda lite.
Och så här såg resultatet ut kvällen innan januarimötet. En på det hela taget presentabel modell. Men som med F-105:an tyckte jag det fanns lite saker kvar att göra så det fick bli några timmar till på byggbordet.
Det såg lite tomt ut under kabinhuven så jag scratchbyggde en liten takkonsol. Varför kan jag aldrig låta bli...
Dämpade noskonen lite genom att svampa på lite "nästansvart", ett trick jag läste om i Allt om Hobby:
Fenan bröts av när jag skulle packa upp flytetyget på byggmötet i januari och klistrades fast provisoriskt. Det blev lite jobb med att snygga till efteråt, inte minst som passformen var sådär:
Bombracken hade först satts ihop rätt hastigt och det var rackarns svårt att få bomberna att sitta kvar, så det blev ganska kladdigt. Bombracken hade i sig blivit lite misshandlade (och var kanske också dåliga i formen redan från början) så jag snyggade till dem med lite delar av plaststavar (Evergreen!). Bomberna blev ommålade och svampade...
