Startsida › Forum › In the works › Israelisk duo
Fina byggen!
Känns alltid extra kul att få ihop såna där inte helt perfekta modeller.
Anders E
Färdiga!
Efter några lager halvmatt lack, det sedvanliga pillet med diverse utstickande grejer som ska limmas fast och lite vädring. På Avian valde jag att vädra ganska lite, tyckte oljevasken hade gjort det mesta av jobbet. De Avior som Israel köpte var ju nya (vad jag förstår) och höll inte så länge så de lär inte ha blivit så slitna. Det där är iofs ett rätt svagt argument, jag brukar stenhårt hålla mig till att man vädrar så mycket som ser bra ut oavsett vad som är realistiskt…Spiten blev det lite mer på, de var ju äldre och på bilder ser israeliska spits ganska medfarna ut.
Till slut en radiolina med pyttiga isolatorer på Avian (blev bra på fjärde försöket) och avgaser. Hade enorma problem med att få till avgasspår som såg trovärdiga ut, tyckte jag - en sån där kväll där det känns som att färgsprutan bara vägrar samarbeta...sen så tog jag av mig glasögonen, betraktade båda planen på "normalt avstånd" och tyckte det såg rätt OK ut ändå...
sammantaget gissar jag att de här två är de mest kompetenta byggen jag gjort. Känner att jag har "levlat upp", som det ju heter. Speciellt oljevasken tog byggena till en helt ny nivå. Samtidigt känns båda lite som arbetssegrar, det var lite för mycket strul hela tiden så jag har nog byggt en och annan modell som varit roligare. Men på det hela taget är jag sjukt nöjd. Så, framåt mot nya byggen! Sommarsemester med inställda resplaner väntar...
Två snygga arbetssegrar!!! Fast jag har nog kommit fram till att det är just metodiskt, steg för steg-arbete som är skillnaden mellan byggen som är ok och byggen som är bra. Sedan spelar ju grundmaterialet en viss roll förstås.
Från det jag kan se på bilderna är det i alla fall två byggen som du kan vara nöjd med! Att du dessutom skaffat dig nya skills är ju bara super!
/F
Instämmer med föregående talare i nästan allt!
Jag verkar ju dock vara i minoritet avseende grundmaterial. Jag tycker inte att en kass modell är en "utmaning" utan är mer inne på att den är "tråkig att bygga" eller i vissa fall "en förolämpning" (jag tittar på dig, Airfix återutgivning av Sea Harrier från 1983).
Ja, vad räknas egentligen som en kass modell? Det beror väl på vad man vill uppnå. För min del håller jag mig till den enkla principen att är det kul så är det kul:-) En "kass" modell som kräver tokmycket korrigeringar, scratchbygge mm kan därmed vara jätterolig att bygga om det är det man verkligen känner för. Med det sagt tycker jag att utmaningarna ska hålla sig inom rimliga gränser, en del Heller-satser och Italeri tycker jag funkar men jag skulle nog (nuförtiden) betrakta tidiga Airfix, Frog och Matchbox som hopplösa fall...
Sen tycker jag framför allt att en modell helst inte ska ställa till med otrevliga överraskningar i form av oväntat dåliga passformar, dekaler som ser bra ut men är jättejobbiga att hantera mm. Dvs allt sånt där som tvingar en till tidsödande omvägar. Och det var i det avseendet som speciellt Spiten inte riktigt var så bra som den såg ut. Men nu är jag å andra sidan betydligt mer beredd nästa gång jag bygger kortserie!
