.
Fick under våren för mig att jag skulle bygga ett antal japaner som samlats på hög…tanken är att de ska vara tacksamma objekt att öva successivt svårare målning och olika vädringstekniker på. Inga byggbilder, bara färdigt.
Först ut är Airfix nya A6M2. En rätt trevlig modell, lite klumpig i utförandet, som de flesta ”nya Airfix”-modeller, men ser korrekt och rätt sympatisk ut. Man kan välja att fälla upp vingspetsarna, jag tänkte länge ha ena vingspetsen uppe (ni ser säkert vilken) men bestämde mig i sista stund för att det inte blev så snyggt som jag tänkt mig.
Tanken var också att den här skulle vara extremt sliten, känns inte riktigt som att jag lyckades där. Ett bidragande skäl var att jag grundmålade med aluminiumfärg, tänkte att den gröna färgen sen skulle släppa lite snyggt…istället bet den ännu hårdare än på vanlig primer…! Så det fick bli att skrapa med mejslar och sandpapper. Och resultatet blev väl ganska OK ändå, om än inte det som var tänkt från början .
Nästa modell är Academys A6M5c. Tanken var att den här, till skillnad från den tidiga Zeron, skulle vara betydligt mindre sliten, nu ser de båda ungefär lika jävliga ut. En av Academys bättre ww2-jaktplan tycker jag - som de flesta andra av deras jaktplan så har de missat/förenklat en del, här är det framför allt kabinhuven som inte har riktigt rätt form. Landstället ser lite misstänkt underdimensionerat och kort ut också. Men den har väldigt fina gravyrer och är lagom detaljerad. Dessutom så är det den enda modellen (vad jag vet) av just A6M5c, den brutalaste av Zero-versionerna…!
Till sist den maskin som skulle bli Zerons ersättare, A7M1 Reppu. Bara några prototyper byggdes innan kriget tog slut. Det finns en gammal och väldigt primitiv sats från Aoshima, en senare från MPM (jag har inte själv sett den, den verkar anses vara hyfsat korrekt, men svårbyggd). Och så till slut två modeller från FineMolds, de har gjort både första prototypen A7M1 och efterföljaren A7M2 som hade en annan, starkare motor. Jag råkade få tag i A7M1:an som i mitt tycke är lite snyggare, dessutom tyckte jag den där gula prototypfärgen var en välkommen kontrast mot allt mörkgrönt.
Inte helt lättbyggd, jag hade nog väntat mig mer av Fine Molds, det här kändes mer som nån tjeckisk kortserie. Det är inte så lätt att måla monokromt som man tror heller. Och sprutan spottade lite när jag skulle lägga på avgasspår. Å andra sidan blev det riktigt snyggt med lite oljeslask på panelerna.Dessutom är den helt hysteriskt stor…!
Nu en riktig klassiker: Hasegawas B5N2 Kate som ju funnits ett tag. Kate har alltid varit en favorit, så oerhört elegant speciellt jämfört med amerikanernas samtida motsvarande maskiner, Devastator och Vindicator...det finns en nyare modell från Airfix som förstås är bättre och mer korrekt på alla punkter, men den är också stört omöjlig att få tag i. Hasegawas trotjänare däremot är ganska enkel att hitta och jag tycker den står sig bra, fina gravyrer och alldeles lagom detaljer för skalan.
Inte mycket ändringar här, största problemet var de små sidofönstren i flygkroppen, de hade väldigt dålig passform. Försökte först göra nya fönster med Kristal kleer men det blev inge bra. Sen satte jag i stället dit några plastbitar jag sågade ur ett CD-fodral, de visade sig passa nästan exakt i hålen. Sedan filade jag till och polerade ytorna.
Byggsatsens ksp ser ganska frän ut men har inte mycket gemensamt med den puffra de här maskinerna faktiskt hade (som var en lokal kopia av britternas gamla Lewis...!), så jag roade mig med att scratcha något som såg mer rätt ut med hjälp av bakstycket till en ksp från Italeris Ju 52, ett metallrör och lite plast. Magasinet från byggsatsens ksp kom också till användning. Jag scratchbyggde också landställsskydden, vilket var oväntat pilligt, och ett par extra fenor till torpeden. I övrigt är det OOB.
Jag ägnade förstås en del tid åt kamouflaget. På de fåtaliga bilder som finns syns det ganska tydligt att det målades på i fält, runt nationalitetsbeteckningarna. För att få till samma effekt maskade jag först där hinomaru-cirklarna skulle sitta, så målade jag runt dem. Fick efterjustera lite, men det blev hyfsat lyckat. Hasegawas färganvisningar är inte helt lätta att dechiffrera (40% en färg, 30% en annan osv...) men så mycket förstod jag att den ena kamo-färgen skulle vara mörkgrön och då antog jag att det var någon slags IJA-grön. Så då fick det bli en sån. Den andra är en rödbrun gjord på lika delar olive drab och nåt annat jag glömt bort. Hade väldiga problem till en början med "sotflagor" i färgen trots att jag rörde om hur länge som helst. Men det gick hyfsat bra att polera jämnt efteråt.
Dekalerna är från lådan, bortsett från de två blå banden som jag maskade och målade istället. De blev lite för ljusa men det får vara så.
Riktigt nöjd med den här!
Det har blivit några japaner till under hösten! Först ut en av mina favoriter, Hasegawas Ki-43 Hayabusa. Ytterligare en oerhört elegant maskin!
Det här är nu den andra jag började bygga. Jag började med en annan, likadan Hayabysa redan i somras. Tanken var att prima den med samma alu-primer som mina Zero-maskiner ovan. När jag så gjorde det såg ytan ut som en avokado...! Mitt första möte med "orange peel-effekten". Jag hade slarvat med att skaka burken, dessutom var det kanske helt enkelt för varmt på balkongen så färgvätskan liksom bara dunstade. Men eftersom den här modellen har upphöjda panellinjer var det ingen idé att försöka slipa, modellen var hopplöst förlorad och fick gå i papperskorgen efter att jag grävt ut diverse kabindelar och motorn som gick att återanvända.
Det här andra försöket blev mycket bättre, men ytan är fortfarande lite för grov. Den där alu-primern får inte fler chanser.
I övrigt har jag byggt mer eller mindre ur lådan, med undantag för att landställskåporna är lite ändrade. Fortfarande en fin och mycket lättbygd modell!
En personlig favorit: Kawasaki Ki-61 Hien, från Tamiya. Faktiskt första gången jag bygger nåt från Tamiya och för mig som är van vid fakirmodeller så var ju det lite som att checka in på lyxhotell. Den här primades med en annan alu-spray från Revell som var ganska matt men finkornig och såg rätt bra ut. Det där rätt komplexa kamot var ännu en gång enklare än jag trodde att få till, när jag väl fått till en färgblandning som ville samarbeta. Vilket inte var så lätt, mycket "sotflagor". Vad är det med Tamiyas färger? Så här brukade de inte vara förr.
Mindre imponerad av dekalerna dock, de fick jag slita med för att få på plats. Kanske pga lite för ojämnt underlag?
Ganska nöjd med den här ändå!
Det blev en till Ki-61, från Fine Molds. Det var faktiskt den jag köpte först, sen köpte jag Tamiya-modellen istället men så ville jag bygga Fine Molds-modellen också...som var ganska trevlig. Vid en jämförelse med Tamiya så visade sig FM vara runt 5 mm kortare...! Vilket jag förstås inte kunde acceptera så flygkroppen sågades isär på diverse ställen och förlängdes. När jag var klar så upptäckte jag dock att FMs modell antagligen ska föreställa en Ki 61-1c medan Tamiyas modell är en Ki 61-1d, som faktiskt var lite längre...note to self: jämför inte modeller med varandra utan vidare. Å andra sidan är det ju alltid kul att såga:-)
På det hela taget gick det åt en del svordomar till det här bygget. Framför allt dekalerna var vedervärdiga, flera av dem löstes upp helt vid blötläggning, de röda blixtarna på sidorna är målade (återigen: enklare än man tror att skära ut masker, svårare än man tror att få dem på plats). Slet väldigt med kabinhuven på slutet också, jag limmade den först med vitlim, den lossnade, jag försökte igen med superlim men då blev fogarna sämre. Men betraktar man den på behörigt avstånd så ser den väl rätt OK ut.
FMs modell är rätt trevlig, och som bonus får man med ett par riktigt fina fälltankar som Tamiya inte har. Men Tamiya är, förstås, långt bättre, och dessutom både billigare och lättare att få tag i. Så det finns egentligen inget skäl att försöka få tag i Fine Molds. Vilket inte hindrar att den kan vara ett kul bygge om ni råkar snubbla över den. Hitta andra dekaler bara...!
Dags för en uppdatering här dårå. Ledigheten under mellandagarna och runt nyår ägnades åt ett mer ambitiöst projekt, Hasegawas G4M2e Betty. Betty har också alltid varit en favorit. Hasegawas modell är från mitten av 90-talet tror jag (de har också en annan, äldre modell) och fortfarande riktigt bra i vissa avseenden. Väldigt imponerande passform, framför allt motordelarna, annat är sämre, till exempel är inredningen rätt påver med dagens mått mätt. Och det här är ju en modell med rätt mycket insyn, ungefär som en modern villa...! Om man vill göra något riktigt ambitiöst av den här så gissar jag att nåt set med fotoets gör stor skillnad.
Å andra sidan finns det ju nog att göra ändå, inte minst med alla klarplastdelar. Jag investerade i ett set med målningsmasker, för första men definitivt inte sista gången. Kändes som att det sparade enormt mycket tid.
Jag hade en hel del problem med växthuset ovanför kabinen, klarplastdelen var först som sist ca en mm för smal - märkligt när passformerna i övrigt är näst intill perfekta. Det löstes genom att jag sågade itu "växthustaket" på mitten och limmade dit en bit plastark för att få rätt bredd. Långt senare, när jag tog av målningsmaskerna efter att ha limmat, spacklat och målat alltihop var det en massa limkladd på insidan av framrutorna. Bara att såga loss, slipa ned, polera, limma fast, spackla, slipa och måla om allt igen. Vilket tog ett antal timmar.
Maskinen är byggd i princip OOB, det enda jag ändrat är antennen över nosen, den tyckte jag var lite för grov så jag scratchade en egen av en bit varmdragen plast och några bitar elgitarrsträng. Försökte knåpa ihop antenner till stjärten också men det var lite för svårt att få dem snygga. Så vi säger att den här maskinen saknade dem.
Riktigt nöjd med den här, känns som att den tål närbild också. Det kommer en liten Okha också, på en kärra, så småningom.
