.En modell som påbörjades för flera år sedan, men projektet dog efter lite pillande med förarkabinen. Marivox gamla trotjänare har ju funnits ett tag och begåvades vid något tillfälle med nya dekaler och lite fotoets, som måste man fundera på hur man ska få plats med. Stolen är ett scratchbygge med lite ets från satsen. Pyramiden bakom stolen är ju i själva verket en rörstruktur täckt av något slags kanvas; för att simulera det täckte jag den väldigt rätvinkliga plastdelen från satsen med ett tunt lager milliput.
Det finns dock inget som håller pyramiden på plats så här fick vi improvisera ett par bjälkar.
De stora delarna ihoplimmade och spacklade. Det kommer att krävas en del slipning här.
En del ja...men det har puttrat på ganska bra med det här bygget. Här har motorkåpan med etsade kylflänsar kommit på plats. Ganska pilligt, man måste räkna ut hur mycket av kåpan som ska sågas bort, sen måste de raka flänsarna böjas lite lagom och så ska man få dem på plats. Med superlim, som jag nästan hatar.
Mest slipjobb blev det runt huven, både rygg och sidor behövde byggas upp lite för att få det snyggt i bakkant.
J 22 hade ju nåt slags strömlinjeformade pluttar över akanmynningarna, och det ser astråkigt ut. Jag borrade ur stänger av varmdragen gjutstam (försiktigt!) och satte i snuttar av metallrör. Det ser väl ändå mycket fränare ut...?
Den individ jag tänkt mig att bygga (som ni alltså ser ovan är en J 22A) hade inte spinner och jag ville helst använda något annat än modellens simpla och ganska illa gjutna propeller. Valet föll på en propp från Airfix Devastator. Jag kortade bladen nån mm, vände på proppen och gjorde navet av en bit gjutstam och lite metalltråd.
Jaha, den här tråden har det ju inte hänt så mycket i på ett tag. Men det har inte saknats dramatik i det här projektet...i början av februari tuffade det på riktigt bra, det spacklades, slipades och målades. Sen skulle dekalerna på...och i mitten av månaden såg det ut så här:
I nästa inlägg: den fasansfulla sanningen!
Ja, vad var det som hände egentligen…? Det gick ju så bra. Tills dekalerna skulle på. De stora gick bra, men de små löstes upp, en efter en. Småsvärande såg jag hur alla dessa små varningstexter (stig inte här!) gick förlorade. Jag penslade på flytande dekalfilm och räddade några, men ni vet hur det är när en modell plötsligt inte känns lika kul längre. Det känns som att man liksom tappar det. Till slut hade jag bara förbandssiffrorna kvar. Jag skulle förbereda med lite Micro set, men råkade ta dekalfilmen i stället. Tips: gör inte detta. Den fräter rakt igenom färgen ned till plasten. Nya svordomar, fram med färgsprutan för att laga med lite grön färg. Men hur skulle jag skydda kronmärkena? Jag vågade inte maska med tejp, utan försökte istället med häftmassa. Tips: gör inte detta heller. Större delen av dekalen hängde med fästmassan. Och jag hade inga fler kronmärken.
Vid den här punkten gjorde jag nåt jag inte gjort på många, många år: slängde modellen i väggen och sedan resterna i papperskorgen. Efter att ha fotat några av de större brottstyckena, då. Oerhört tillfredställande, nästan renande. Naturligtvis insåg jag sen att det hade varit smartare med nåt slags mer "kontrollerad skrotning" men det hade ju inte varit lika kul.
Så nu är vi tillbaka på ruta 1, med en ny modell som genast beställdes. Och därmed med chansen att göra om och göra i alla fall lite mer rätt. Till exempel kan man vänta med att måla tills all fotoets är fastlimmad. Fotoets fäster ju MYCKET bättre (eller ja, i alla fall mindre dåligt...) på plast än på färg.
Jag tänkte också att jag skulle försöka göra något åt en av modellens riktigt svaga punkter, nämligen vingarnas undersidor och den usla passformen vid vingroten. Till slut nöjde jag mig med att såga loss vingrodren, jag är inte säker på att det blev så värst mycket bättre.
I övrigt flöt det på rätt fint här. Har man som sagt redan gjort allt en gång så…här har det redan blivit dags för målning. Eftersom burken med Tamiyas XF 58 var slut tänkte jag att jag skulle testa med en olivgrön från Vallejo istället. Den blev alldeles för ljus, och undersidan för mörk.
(Och vad är då det där till höger, som ser ut som en till Mustang…? Ja, det är ett annat bygge som växte fram parallellt. Mer om det i en annan tråd).
För nästa målningsförsök blandade jag den gröna färgen från Vallejo med Tamiyas Olive drab XF 61, jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om resultatet. Först såg det bra ut, när kronmärkena åkte på kändes det plötsligt på tk för mörkt, men i dagsljus ser det ganska bra ut. Att den där färgnyansen ska vara så svårfångad...! Undersidan känns dock riktigt bra efter ett nytt försök med lite ljusare färg.
Dekalerna gick också bättre andra gången (gör som, gör rätt...). Så här i efterhand undrar jag dock om J 22:orna som märktes med vita siffror och svarta förbandsnummer hade kronmärken på ovansidan av vingarna…? Det skulle de ju inte ha enligt den märkningen (M/40?) Det verkar finnas få bilder på tidiga 22:or och på de bilder som finns är det svårt att se. Nåja, i andra fall har jag tyckt mig förstå att det inte var helt konsekvent på den punkten. Och nu sitter de där i alla fall. Den skarpögde lägger också märke till de yttepyttesmå positionsljusen i vinghörnen.
Lite andra saker passade jag också på att förbättra, ja. Till exempel var jag aldrig vidare förtjust i Marivox lite väl simpla motor. Efter lite olika försök tog jag till slut motorn från en skrotad B5N Kate från Hasegawa, sågade loss vevhuset och satte dit vevhuset från Marivox-motorn. Det blev genast lite snyggare. Luftintagen i vingarna inreddes med tunna bitar av fotoets. Det utsvängda J 22A-avgasröret från satsen var också väl platt och ersattes av en bit böjd gjutstam.
Här har det kommit på lite oljeslask. Sparsamt, dels för att modellen redan kändes väl mörk, dels för att det är få och tunna linjer på ovansidan där slasket inte gör så stor skillnad. Men på undersidan skrämde det liv i lite detaljer.
På väg i mål - eller på väg mot nästa katastrof? Den som lever får se!
...och så här blev det till slut. Pitotröret är scratchbyggt av metallrör, sporrhjulet är från en Bf 109.
Jag är lite halvnöjd med landställen, de känns liksom aningen för små. Framför allt är ju hjulen fula, men jag hade ingen lust att lägga typ 250 kr på ett Kora-set bara för den sakens skull.
Ett kul bygge och Marivox-modellen är väl fortfarande fullt byggbar. Men man kommer inte ifrån att den är ganska mossig. Visst vore det väl kul om nåt av alla dessa tjeckiska kortserieföretag eller nån kunde komma med en ny...?
