Jotack, det har varit kul nästan hela vägen...enda tillfället då tålamodet tröt var den där veckan då jag körde fast i något slags spackla/slipa/maska/måla-loop...men det var pga brist på tålamod/vana vid att jobba med så här stora objekt, tror jag. Blicken skärptes liksom under arbetets gång.
Lite mer pill med de sanslöst komplicerade landställen. De står mer stabilt än man tror när man väl fått allt på plats.
