.
Jag bygger ju normalt sett ytterst motvilligt saker som inte har propeller och från efter vk2, men nu när årets utmaning är USA efter 1950 får man väl försöka vidga sina vyer? Och SR 71 Blackbird är ju ruggigt häftig. Så vi gör ett försök!
Italeris sats är vad jag läser på internet tydligen den bästa SR 71-byggsatsen i skalan, är ingen expert på just det här flygplanet men på på det hela taget ser den rätt fin ut. Italeri verkar dock ha haft en rätt vag uppfattning om hur förarutrymmet såg ut och man kanske förstå om jänkarna inte ville släppa ifrån sig exakta ritningar på kontoret...stolar och styrspak är acceptabla, bakre instrumentpanelen innehåller en del korrekta instrument (!) men främre instrumentbrädan och sidokonsolerna är rätt generiska. Och eftersom jag inte förmår att inte modda och ha mig så åker sågen fram.
Här har yttre hälften av sidokonsolerna kapats. Instrumentpaneler har moddats, flyttats runt, blivit tillagda och scratchbyggda.
Å här har jag byggt sidoväggar.
Här har kabinbyttan satts ihop med stolar, instrumentpaneler å andra grejer.
SR 71:ans kabin är rätt fascinerande. Planet ser än idag galet futuristiskt ut men i kabinen syns det att det är från 60-talet. Analoga instrument! Inga datorskärmar alls! Man nästan letar efter ett gammalt proppskåp nånstans...hur ska då planet ha upplevts när det kom? Måste verkligen ha tett sig ut som ett rymdskepp. Alltnog...på bilder av kabinerna på internet lade jag märke till att det i baksätet finns kanvasfickor på väggarna, ungefär som i baksätet på bilar från samma tid. Vad skulle man ha där? Kaffetermos och Kalle Ankas pocket för långa tråkiga flygningar? Den detaljen måste i alla fall med. Den skarpögde ser att det sticker upp något där också...KAKs bilatlas? eller kanske en nybörjarbok i ryska?
Som brukligt med jetkärror är flygkroppen uppdelad i en övre och en nedre del, men här har Italeri varit smarta - för att få till en riktigt skarp kant så sätts undersidan in i övre delen. Det blev en del jobb med passningen, skulle det visa sig...
Vanurå, är den extrautrustad med turbolasrar...? Näe, men lite extra nosvikt. Vid en provisorisk passning av landställen verkade det som att den klarar sig utan, men lika bra att vara på säkra sidan.
Här har det plötsligt ur ett antal plastdelar uppstått ett flygetyg! Alltid lika fantastiskt när det händer...och den här koltrasten är enorm! Fattade inte att SR 71 är så stor...de största plastsjok jag limmat ihop sen jag byggde Airfix fyrmotoriga bombare för typ 30 år sen. Faktiskt inte helt enkelt att få ihop med nutidens extremt snabbtorkande lim!
Och som synes krävdes en del slipning för att få undersidan att passa in, speciellt vid vingrötterna. Här har jag även "rekonstruerat" några av de upphöjda panellinjerna med plasttråd. Väl värt en faktiskt ganska ringa arbetsinsats.
Grundmålat med svart sprayprimer från Mr Hobby (med tack till Max på Rebell Hobby!). Den ger en halvmatt och väldigt latexig finish, men känns i övrigt som Tamiyas, bortsett från att den torkar betydligt snabbare.
Och som så ofta så syns några skavanker i slipningen först när man målat ett lager, så det får bli lite kompletterande spackling.
Det var allt så här långt...
Två bilder för att visa försöken att få liv i svärtan. Jag har airbrushat flera lager med olika nyanser av "nästansvart", först ganska planlöst och till sist ett lager utefter panellinjerna. Det faktum att primern är halvmatt och det nästansvarta matt ger också en intressant effekt. Tycker iaf det blev riktigt bra. Eftersom jag normalt är van vid att allt jag gör går åt h-e de första tre-fyra försöken så är jag förstås helt ställd nu.
Det har varit tyst ett tag från Ringgatans Skunkworks men det innebär (förstås) att vi jobbat och gnott på i hemlighet...;-)
Dekalerna tog rätt många timmar. De håller helt OK kvalitet men det var rätt många av dem, de var inte numrerade och instruktionerna om var de ska sitta är mer än lovligt vaga. Så bitvis får man gissa lite.
Dekalerna på de räfflade vingarna blev som väntat en pärs. USAF-dekalerna på höger vingsida gick överraskande snällt ned, men star and bar-märkena till vänster sida gick inte alls, de sprack upp i strimlor och var allmänt omöjliga att ha att göra med. Nåja, det finns ju av nån anledning dubbla uppsättningar stjärnor till modellen, jag får använda de andra, tänkte jag och skrapade bort märkena. I nästa stund insåg jag att de andra märkena var i annan storlek och saknade den vita kanten eftersom de var till en annan individ...krismöte i Skunkfabriken. Till slut beslöts att tillverka en mask och spraya en vit bakgrund till dekalen. Att klippa ut masken var överraskande enkelt, att få den att sitta rätt överraskande svårt. Men till slut kunde reservdekaler appliceras på vit bakgrund. De fungerade kanske något lite bättre än de ursprungliga dekalerna. Efter lite duttande med färg är resultatet godkänt tycker jag, om man inte tittar för nära.
Det har blivit lite jobb gjort på landningsställen också. De ska vara metallrena och SR 71 är ju gjord i titan som är mörkgrått, så jag använda Humbrols Gun metal. Inte helt nöjd med huvudställen, de känns lite leksaksmässiga. Däcken på SR 71 är täckta av aluminium för att klara hettan, på flera foton syns att de får en tydlig slitrand i mitten. Det ska på lite slangar och sånt också.
På foton av slitna SR 71:or syns att panellinjerna ofta blir markant gråa. Fattar inte riktigt varför de blir så (kanske metallfärgen som tittar fram?) men på en modell med upphöjda panellinjer är det ju tacksamt att få till den effekten med lite torrborstning.
Tror minsann att det börjar bli klart!